PERTA.BLOGSPOT.COM

ÄR TILLBAKA PÅ PERTA.BLOGSPOT.COM, ORKAR EJ DETTA!

Lyssnar på The Smiths. Hela tiden. Håller ihop det och gör andra saker. Funderar över livet. Biter mig i läppen. Bakar. Tänker alldeles för mycket. Alldeles, alldeles för mycket.

#livet  

Kan folk bara sluta?

Jag tycker att föräldrar som envisas med att klä sina barn i rosa respektive blått för att folk ska veta vilket kön deras barn har, borde tvingas att själva bara ha rosa respektive blått på sig i vuxen ålder, EFTERSOM DET ÄR SÅ JÄVLA VIKTIGT ATT VETA VAD MAN ÄR. Skitsamma om det syns, i form av typ tuttar eller skägg, rätt ska vara rätt så att säga. Det är viktigt att sudda ut alla former av tvivel.

#feminst  

När ska det här sluta att vara okej?

Idag läser jag om tre killar som frias från våldtäkt. I artikeln står det bland annat:

Enligt åtalet höll en av killarna höll fast tjejen och en annan kille förde in en glasflaska i underlivet på tjejen.” och fortsätter;

Tingsrätten menar att tjejens uppgifter om att hon till en början höll ihop benen är trovärdiga men att det kan tyda på att hon var blyg eller tvekade. Tingsrätten slår även fast att det var omdömeslöst av killarna att föra in den tomma vinflaskan i tjejens underliv men att det de inte hade uppsåt att skada henne och att de slutade när de såg att tjejens underliv började blöda.”

Jag tycker att jag läser sånt här varje dag. Det ena fallet värre än det andra, men en sak har dom gemensamt; alltid är domarna friande. Vårt rättssystem är ett jävla skämt.

Och jag blir arg. Jag blir förbannad för jag vet att det här kommer hänga fast i en vecka, kanske två. Sen kommer jag antagligen glömma och läsa om nästa fall (mäns våld mot kvinnor är vardagsmat). Jag kan vara lättad över att det inte var jag, eller någon som jag känner, som blev utsatt den här gången.

Jag vet inte om jag är så jävla lättad faktiskt. 

 

Här kan man läsa hela artikeln.

#feminism  

Sju sorger och åtta bedrövelser sen, så länge sen

Jag har legat på golv och gråtit över dig med, och burit en ofantlig smärta. Jag önskar att du hade vetat det då bara, när jag låtsades att allting var bra med mig och att allting var precis som vanligt. 

Ibland säger man inte saker bara, jag antar att det är sånt man ångrar sen när det är för sent att säga någonting alls.

Forever ago

Nu när det känns lite som vår, som att det kanske kommer att bli sommar ändå, så tänker jag massor på sommaren som jag spenderade här, i Rågsved, för snart tre år sen. Jag ser huset där du bodde då från vårt fönster, det var här allting började. Det var här jag visste att jag var kär.

(Jag förstod kärleken först efter dagarna utan dig, när jag inte kunde sova för att du inte sov i samma säng, hur jag alltid saknade dig och undrade vad du gjorde, hur du mådde, om du saknade mig också. Då. När jag kom till det huset igen en tidig kall morgon och du tog emot mig med öppna armar. Fortfarande.)

Det händer att jag är arg, ledsen och ibland helt förstörd. Ibland vill jag bara vända om och gå åt ett annat håll. Det finns dagar som är bra, och dagar som inte är det. Men dom bra dagarna är tusen gånger fler, det är dom jag minns och alltid kommer att minnas, och jag är så tacksam att över att ha dig i mitt liv, att du är min, att jag är din.

För dig vill jag kämpa.

Är väl för gammal för att förstå

Okej, annan jobbig sak med att gilla typ barnkläder; förstår verkligen inte om det är så sjukt nödvändigt att sminka barn och göra dom stylish för att sälja? Alltså, jag förstår ju att det är meningen att det ska se estetiskt ut, men det gör mig mest bara….rädd? Möjligen obekväm, antaligen både och. Det känns bara som en annan typ av beauty pageants.

Börjar morgonen med att känna såhär

Är inte rädd för att kärleken ska ta slut; är rädd för att kärleken ska ta slut, men inte för mig. 

Tack för den ångesten jävla drömmar.

Home is wherever i’m with you.

Fick en känsla av att inte vara hemma, som att vi skulle ta våra saker och flytta tillbaka till Vårberg igen. Alltså jag trivs här, så himla mycket, och det kändes konstigt nog som mitt hem ganska snabbt, men det är ju ändå svårt att flytta. Eller snarare, det tar ett tag innan hemma blir hemma på riktigt. Det finns inga minnen här än (på gott och ont antar jag), men den största delen av tiden i Vårberg var fin. Den fasta punkten liksom. 

Som Linköping, det känns inte som hemma längre. Hos mina föräldrar är det hemma, men staden är inte hemma, trots att jag bodde där i tjugo år. Mycket händer på nästan tio år. Stockholm är min hemstad nu, här har jag bott större delen av mitt vuxna liv. 

För mig handlar det nog mycket om att komma till ordning, och jag har inte riktigt hunnit med det än. Vilket inte är så konstigt, vi har ju inte ens bott här i två månader än, vi har fortfarande flyttkartonger som vi inte har plockat upp! I helgen ska jag måla. Och kanske besöka IKEA. Få ett par stressmoment ur vägen. Andas ut. Vara hemma, på riktigt.

Det känns som början på någonting riktigt bra.

1 year ago on 04/17/13 at 01:04pm

Åh livet

Har bestämt mig för två saker. Ett) ska köpa en retrovagn till Tuva igen. Letar just nu ihjäl mig efter den perfekta sittvagnen. Den måste toppa vår första vagn och den var min bästa. Två) vill klippa lugg, den eviga våndan. För grejen är att det är så SINNESSJUKT jobbigt att låta den växa ut när man ångrar sig, så jag får helt enkelt låta bli att ångra mig, eller att klippa mig. Svårt val.

Ps. Kan någon i min närhet bestämma sig för att skaffa en bebis eller? Tittade på gamla bebisfilmer med Krister och jag kan faktiskt inte skaffa fler barn nu. Varken kan, eller vill (förutom svaga stunder, som när jag tittar på bebisfilmer).

1 year ago on 04/16/13 at 11:23am

Presenterar: dagens gnäll (det lär bli mer)

Jag behöver ladda mina batterier, jag vill inte vara sjuk, jag behöver freakin vår nu men det enda jag ser är solar som försvinner på smhi och ersätts av regn och knappt fem grader.

Varje litet moment känns jobbigt. Och mina bihålor värker.

1 year ago on 04/12/13 at 08:33pm

Vissa dagar alltså. Det känns som att man vaknar, sätter igång att tjata, gnälla, säga nej, tömma diskmaskinen, tvätta berg med tvätt, laga mat, fylla diskmaskinen, gnälla, tjata, säga nej, laga mat, tömma diskmaskinen, gnälla tjata, säga nej osv i all oändlighet.

Efter sommaren börjar Tuva förskolan och jag blir, efter lite drygt fyra år, arbetslös. Och på mitt cv är det ett tomt hål nu, för liksom “ta hand om barn”, det räknas ju inte (trots att det är det slitigaste och mest utmanande “jobbet” jag har haft). Jag kommer att söka in till skolan men helst vill jag jobba pga vore skönt att ha pengar igen, eller mest att slippa tänka på pengar som en ständig stressfaktor. Så nu är att få ett jobb en till stressfaktor istället :):):) Jag vet ju hur jobbmarknaden ser ut, dom jag har sökt och fått gå på intervju hos, har haft över 700 sökande. Orkar ej.

Plus att Tuva har feber igen, vilket inte helt förvånande då Sigge kom hit med “lite hosta” som visade sig vara typ evighetshostanfall, och en halvtimma senare hade han feber. Hans feber gick över på en dag, Tuvas förkylning brukar däremot hänga kvar en vecka, minst. 

För övrigt jag knarkar smhi.se, och såg att det ska bli 10 grader på söndag, 13 på måndag. Det är mitt hopp just nu, att bli lite varm. 

Nu ska jag dränka mina sorger i delicatobollsglass.

1 year ago on 04/10/13 at 08:51pm

Det perfekta livet

Känner att jag har drabbats av en mildare form av psykbryt. Orkar inte med att allting ska vara fint/vitt/evigt leende/rätt/pastell. Det känns som att mitt huvud kommer att explodera om jag ser en enda piffig dukning, en enda liten cupcake, en enda vintagegrej till.

Och jag är ju precis sådär själv. Jag gillar att baka fina saker och jag gillar design. Det är väl därför det känns så himla jobbigt, som att jag bidrar genom att ha fyra barn men ändå ha tid att stå och baka och fixa med grejer hemma. Men det finns ju sidor av allt, och jag försöker inte beskriva någonting som bättre än vad det är. Därav bloggtystnaden som ofta uppstår, jag är helt enkelt ganska kass på att beskriva vardagen, skriver helst om hjärta och smärta.

Jag orkar bara inte med den här konsumtionshetsen och att allting ska se så perfekt ut. Och det här med att skriva att man “klickar hem” någonting som kostar flera tusen kronor? Som att det vore vardag? Något man gör i en handvändning bara.

Efter att ha tittat igenom sida upp och sida ner av bilder på perfektion i form av likadana hem och likadant utseende så känner jag att min hjärna typ knarrar, skulle jag förklara det i text så ser det ut såhär i mitt huvud just nu; zxdaslöfksaflkjsf. 

Så vad gör jag nu, byter jag saker att gilla?

1 year ago on 04/09/13 at 09:41pm

Mvh Hornsgatanvänstern

Hej Isabella,

Mina barn gillar färger, ungefär precis alla som finns. Det är min förtjänst, jag har nämligen klätt dom som regnbågar/”påskkärringar” sen dom var alldeles nyfödda, oavsett kön. Jag kände att enbart beige/blått/grönt/brunt/svart alternativt rött/rosa/lila/gult var lite tråkigt.
Och ja, folk har sagt fel kön från dag ett. Det i sig har inte varit speciellt jobbigt för mig, det enda som har varit jobbigt var att upptäcka hur djupt rotade könsroller är, att man är placerad i tjej- och killfack redan från födseln.

Nu är mina äldsta barn snart sex år. Dom gillar lego, zombies, läskiga sagor, leka på stora lekplatsen, hoppa i vattenpölar, mysa och fantasy. 

När dom blir stora ska dom “bo tillsammans och jobba med att bygga lego”, deras bästa tv-program är Adventure Time och deras bästa film är Sagan om ringen. Bästa musik: Veronica Maggio och Shout out louds. Bästa färg: Blått (Love) och rött (Arvid).

Båda två vill ha långt hår, Love har längre hår än mig och “ska aldrig klippa sig”. Arvids högsta önskan just nu är att få ett legospöktåg och glittriga skor.

Du förstår, dom är världens gulligaste ungar för att dom är just som dom är, dom har en fantastisk personlighet och är både öppna och smarta.
Jag skulle aldrig säga att dom inte får gilla/göra någonting för att dom är killar. Att det är för tjejer. Jag vill inte begränsa dom så, jag vill att dom ska ha alla möjligheter i världen, precis som att jag vill att min dotter ska ha samma förutsättningar.

Könsroller och kön är inte samma sak. Och färger borde vara till för alla.

Sweet Paul Magazine via Volang.

#baking  
1 year ago on 03/26/13 at 01:11pm